Fribiljett

Att ta in ett nytt perspektiv

Ragnarsson Andreas — Thu, 27 May 2010 00:45:43 +0000

En annan människas

Vet inte om jag tidigare uppfattat att det skulle ställa krav på mig att försöka se verkligheten utifrån någon annans synfält, i de fall jag tror mig gjort det har det skett relativt automatiskt utan attjag stannat till och tänkt att jag just nu tänker på hur den andre ser, vad den hör, hur känslorna rör sig under huden på denne främling eller vad den känner för smak och hur den uppfattar dofter. Om jag förmedlat de förvånansvärt korta tanke kedjor jag och rörelser, i Kants mening, jag ändå haft den pedagogiska förmågan att förmedla hade de troligtvis inte bjudit på vare sig djup eller filosofiskt engagemang.Medveten eller omedveten har jag fortsatt framåt i en blind, döv och oberörd av emotionella intryck av andra, fram tills en artikel om två filosofiska ståndpunter om hur vi uppfattar verkligheten.

Har gömt vad den ena sidan hävdade men troligen motsatsen mot vad den andra sidan menade utgjordes av vår perception, transparens! Jag uppfatttade det, som vid processandet av meningen i orden mina tankar anpassade sig till en ny kunskap, en smärre revolution i Kuhns mening. Transparens, för enkelt, edt kanske inte smakar, luktar, syns eller ger ljud ifrån sig kanske inte ens känner men genomskinligt, som att det inte fanns något där överhuvudtaget.

Ett viktigt yrkes val

Ragnarsson Andreas — Mon, 15 Mar 2010 05:51:49 +0000

I mitt knä finns nu ett val angående min yrkeskarriär, i första hand gäller det en praktik inom min utbildning men jag känner att det är ett viktigare val än vad de föreläsare som är involverade i vår val process försöker framställa för oss studenter. Vill jag bli kurator, ja, det är en yrkesgrupp som jag av egen erfarenhet kan känna svikit mig som barn i grundskolan och ungdom på gymnasiet. Jag undrar var ni fanns när jag inte fanns i skolan, i skolan? Ja rimligtvis var vi inte på samma plats rent fysiskt och inte heller verkade det finnas en vilja att träffas på ett mer subjektivt plasn heller, det jag känner idag är att ni ignorerade en ungdom som uttryckligt sa genom klädsel och uppförande att jag behöver hjälp för att komma in i er gemenskap. Trots att jag idag är tretittiotvå år och först nu har fått den hjälp jag sedan jag var barn behövt, är jag stolt över att jag sände ett budskap till alla runt om att här står inte allt riktigt rätt till, jag är glad över att jag trots enskildas reaktioner över mitt utseende och politiska framhärdade i budskapet ”jag mår inte bra, hjälp mig”. När jag idag tittar tillbaks ser jag den jag var för alla, skinnhuvet, som mer mogen än vad jag någonsin tidigare gjort. Missförstå mig inte, de politiska värderingarna satt inte djupt och det är inte de jag syftar på, jag talar om en ungdoms budskap till samhället och vuxna om att jag finns trots att jag inte kan kommunicera med er som ni vill, på erat sätt. Det var detta jag uttryckte, men jag kunde inte be er hjälpa mig för jag hade inte de sociala resurser som krävdes för att be någon tillittsfull om hjälp. Om jag gör min praktik som kurator på en skola, kommer jag lyssna, se och känna vad det är ungdomarna vill kommunicera till mig som vuxen med den enda premissen att det är en människa som behöver en vuxen att tala med då familj och vänner inte riktigt förstår eller saknar resuserna att hjälpa den de förstår ber om hjälp, om än i ibland svårtolkade budskap.

Efter årsmötet

Ragnarsson Andreas — Sat, 16 Jan 2010 18:22:03 +0000

Tänker om vad vi kan veta och vad vi tror, är att tro bara att förknippa känslan av framåtskridande i jaget med sina handlingar. Jag tror, vill jag påstå att vi kom fram till någonting som färödlade det som var innan och på ett vis talade om något som kommer i framtiden. Det handlar bara inte om jag, men om oss alla och det vi tillsammans beslutar oss om att åstadkomma medans vi lever. Det kan handla om att spela fiol för tusen människor som betalat några tusen till för att förnimma dina fingrars samspel med stråke och strängar. Ibland handlar just du, framåtskridandet och känslan av att ta sig in på ett allmänt bibliotek med din rullstol utan några besvär. Någon gång handlar det om att bara hålla huvudet över vattnet fem sekunder innan någon eller du själv trycker ditt huvud under ytan för en stund igen. Då handlar det om att kämpa, att inse att alla är som du och jag, att alla är här för samma ursprungliga uppgift. Att få andra människor att få känna, se och höra. Förnimma varandra.

Våld

Ragnarsson Andreas — Fri, 01 Jan 2010 14:43:43 +0000

Ett rött täcke av blod över den dagsgamla skaren som svävar över de frusna grässtråna, under. En hint om att något är skadat, förblödande och kanske, den svarta rubriken bekräftar, döende till slut död.

Från pölen ute på gräsplanen en tunn strimma av röda droppar ledande in i de av löven svikna grenarna.

Fotot i tidningen får mig att rysa, vi gör inte så, mot varandra försöker jag intala mig på allvar. Men enligt rubrikerna är hon död, enligt vännerna i en ring runt platsen så är hon död, för familjen hon inte kom hem till är hon inte närvarande längre, inte vid liv. Jag tänker att hon kanske ändå är död, och att vi gör så mot varandra.

Hon hette Nancy säger rubrikerna, de nästan skriker, NANCY, NANCY till oss som fortfarande lever och tänker att det som har hänt inte ska hända.

Läser mer, polisen är intresserad av en Pommac flaska som tros ha använts som tillhygge vid mordet. Tänker att det är nog bra med stränga vapenlagar, om man komme rpå idén att döda någon med en flaska Pommac, så sparar nog lagarna många liv i vår uppfinningsrikedoms anda.

Undrar varför och hur uppfinningsrikedomen kom att intervenera så dramatiskt i så många andras liv, så många som nu sörjer den dödas bortgång. Hur misslyckas inte samhället med en del av oss, och varför gör det det? Kan vi på ngt sätt ändra på detta?

Jag tror det, sannolikheten för det är nog ganska bra menar jag, tänker på ordet utopi, en Guatemelansk vän sa att vi i Sverige har byggt ett utopiskt samhälle. välfärd åt alla sa han, jag håller med till viss del vi är på rätt väg men vi är inte där än. Vi är noginte där än, undrar hur vi kan ta oss dit, och hur vi kommer göra det, för det kommer vi väl göra…

Intellektuell bråte

Ragnarsson Andreas — Fri, 01 Jan 2010 14:11:33 +0000

Bråte, känn lite på det ordet, gammalt, segt, mer likheter med en alldeles för gammal mögelost än någon sorts mening vilket är ordens funktion. Vissa av orden har ändå denna kraft i sig att överleva en definitionsprocess som inte riktigt når sitt mål, att finna en av ordets betydelser. Ord har oftast en mening, för oss oavsett om vi använder oss av den i vår egen diskurs om det vi uppfattar som verkligheten och vill beskriva, förklara genom just ord som finns eller genom att hitta på nya.

Jag deltar på en mailing lista där jag som deltagare tog del av en flitig inläggares notering om att Svenska akademien just bytt ett ord som för mig inneburit tveksamhet och föreställningar. Kanske för att de just berört en del av den kvinnliga kroppen som inte behandlas över matbordet ute i förorterna, eller vad vet jag om det egentligen. Kanske det borde det, med tanke på en del skräckberättelser. Alltså, ordet mödomshinna har moderniserats till slidkrans.

Vad innebär ordbytet egentligen, utan djupare kunskaper om semiotik vill jag påstå att, kanske ngt läsaren också kan vara överens om, att det inte längre uttalat påstår att för att det finns en ”hinna” kvar i vaginan är entydigt med att tjejen, kvinnan är oskuld. Inta för att fördumma någo, men för alla som inte har tid att undersöka betydelsen av olika ord och söker lättillgänglig kunskap om verkligheten, så är nog ord-bytet ett fall framåt.

En del vatten har hunnit flyta under bron.

Ragnarsson Andreas — Tue, 17 Nov 2009 19:29:03 +0000

Som tonåring var jag relativt sett väldigt omogen, jag och en vän saboterade ett val i klassen genom att lägga flera (massor) val sedlar på ett parti. Det parti som vi ville skulle vinna, var ett parti som vid den tiden, början på nittio- talet var litet och som ingen trodde hade en chans att komma i närheten av riksdagen. Som sagt var jag ung, rebellisk och tog alla chanser att göra lärare och andra auktoriteter uppretade. Jag och min vän utnyttjade skolan för att pröva våra gränser. Redan då gick vi över våra gränser. Men jag frågar mig hur man skall pröva sina värderingar som en tonåring tagit upp hemma, om inte i just skolan. Men problemet för mig och min vän, var att ingen tog upp saken ingen ville diskutera. Att vi hade fuskat Sverigedemokraterna till vinst i vårat klassval var inget som någon pratade om. Även om jag i efterhand tycker det var en allvarlig riskfaktor för två tonåringar, att sympatisera så oblygt med ett parti som de flesta menar är
främlingsfientliga, och efter Jimmie Åkessons artikel i AB islamo-fobiska.
Idag ser jag mig själv som en varelse som kan utnyttja sitt förnuft, för att inte följa vilken idé som helst på andra människors bekostnad. För att lägga sin röst på sverigedemokraterna skulle jag tro, upplevs av någon som känner sig miss krediterad av deras argument som någonting negativt. Jag undrar vad det är för argument som lockar, och vilka kategorier som lockas av SD:s budskap. Det hade varit intressant kontrollera nästa gång man visar deras stöd hos den svenska valkåren. Vem röstar på SD, ingen av mina vönner säger sig göra det ändå är det enligt opinions- mätningarna 6% av de svenska röstberättigade medborgarna som om det skulle varit val nu som skulle göra just det. Hmmm. Konsensus om hur svenskar uppfattar det svenska samhället, verkar vara att det mångkulturella samhälle vi eftersträvat, är något gott och positivt. BNP ökar genom invandrares förmåga att starta och driva egna företag, jag som svensk är närmare världen i imn egne hemstad eftersom staden har anammat många delar av världen just genom de människor som flyttat hit och de möten som skapas just här där jag bor.
Ett perspektiv som jag skulle vilja tilldela alla främlingsfientliga människor, en mening av det, är att se människan bakom kulturen. En muslim är en människa i samma mångfacetterade klädnad som en kristen eller sekulär människa. Det tog en lång tid, för lång, för mig själv att se under slöjan och bakom guld-korset runt halsen. i första hand var det ju inte en kristen eller någons religion jag mötte, utan en människa. Sätten vi uttrycker oss på är olika i alla kulturer, men alla bär gemensamma tecken. Tecken som människor använder för att kommunicera och lägga en mening i. Alla människor behöver mening, men att en människa bygger sin mening på att ta avstånd från andra människor utan relevanta argument menar jag är fel. Jag hoppas att inte SD kommer in i riksdagen 2010 pga detta felslut de gör i sin slutledning.

Borgerligt eller rödgrönt spelar inte så stor roll 2010, men utan Sverige demokrater tack.

Rousseau Émile del två.

Ragnarsson Andreas — Wed, 05 Aug 2009 09:55:17 +0000

”… om vi vi bruket av våra sinne förblev fullständigt passiva, skulle det inte finnas någon förbindelse mellan dem. Det skulle vara omöjligt för oss att inse, att den kropp vi berör, och det föremål, vi är, är identiska. Antingen skulle vi aldrig förnimma något utom oss själva, eller också skulle det för oss finnas fem förnimbara substanser, vilkas identitet vi inte kunde uppfatta”.

I samhhällsvetenskaplig kurslitteratur drivs tesen att samhället är individen och individen samhället, som två oskiljaktiga delar. Som samhället inom samhällsvetenskaperna, betonas instutionerna, statens angelägenheter, förvaltningarna ocg tjänstemannaskapet inom det offentliga.
   Det är ju rätt så, i enlighet med att eleverna på en samhällsvetenskaplig institution gjort ett fritt val, om en programmering av sig själva i aktuell riktning. Som en hundägare vill bli veterinär, eller ett barn som farit illa under sin uppväxt, vill hjälpa andra barn genom att bli socionom eller psykolog.
   Jag studerade tre terminer på universitet, och skall efter ett studie uppehåll fortsätta fyra till för att bli färdig socionom. Studieuppehållet är det andra under, under min korta akademiska karriär. De kom till av olika orsaker vars grund var bristande livserfarenhet, därför arbetade jag inom olika yrken under det första uppehållet för att ”ta igen” och vara mer förstående för de teorier som framlades på universitetet. För jag hade inte kunskap nog att kunna applicera dem på verkligheten, som jag upplevde den just då. Mina händer hade inte rört, det känslorna sa att de ville röra, jag hade begränsningar, främst när det gällde andra människor som sexuella partners.
   Mer eller mindre, skulle jag kunna medge att det för mig fanns ”fem förnimbara substanser, vilkas identitet vi (jag) inte kunde uppfatta”, för att använda Rousseau`s citat i jag form. Kanske kan den första delen i citatet inte användas utom den senare, men jag föröker.

Avvänjning av kaffe inledd, idag.

Ragnarsson Andreas — Tue, 04 Aug 2009 16:15:46 +0000

Imorgon kommer det hända en mer sak än idag, jag har två saker inplanerade istället för en. Livet känns ibland tomt och övergivet utan sysselsättnin, och som sjukskriven. En fd studiekamrat tittar förbi om en stund, hon och hennes energirika dotter har varit på Liseberg, på vägen hem kikar de hem förr lite kaffe och kanelbullar.
Kaffe är den näst sista beroendet som jag vill upphöra att vara just beroende av, det andra är alla former av godis. Alltså fett och socker rik föda, meen kommer fortsätta äta ost. Coop är den närmsta affären vi som bor på Landala har, de säljer en ost med 17% fetthalt som är ok. Fast Keso innehåller ju bara 1,5%, vilket gör den till det bästa pålägget jag hittar, ur fett och hälso synpunkt. Kanske kalkon är fettsnålare, men då jag inte äter kött, är det uteslutet ur kalkylen tidigt.
Lunchade på Fröken Olsson idag, ett av de få caféerna i centrala Göteborg med en skön stämning, kanske man t om skulle vilja säga avslappnad. Åt en pasta med ört röra, gott men som vanligt har restaurangerna svårt med proteinerna för oss icke – köttätare. Det fanns glädjande nog kikärtor i salladen, så gott som något. Kaffe ingår, tänkte att det kommer ta ett tag till att orrdna disciplinerat nekande varje gång en chans till kaffe dyker upp. Men oftare och oftare känns det bara som att det är en social sak. Det var värre för en månad sedan, eller två, då var det illa. Kanske fem koppar, stora. Skall försöka undvika Pressbyrån i fortsättningen, och 7/eleven, och Pustervik, och Fröken Olsson. Men det kommer jag inte kunna, det är bara en sak jag måste lära mig undvika, kaffet! Får se hur det går i framtiden, finns det fler som föröker sluta med kaffe därute så var gärna behjälplig med tips till mig! Vi kan hjälpa varandra med att göra oss av med ett dyrt beroende.

Rousseau´s tanke

Ragnarsson Andreas — Tue, 04 Aug 2009 05:41:47 +0000

”Barnens, liksom många fullvuxnas tro är bara en geografisk fråga. Ska de belönas, för att de blivit födda i Rom och inte i Mekka? Till det ena barnet säger man, att Muhammed är en profet, och det söger efter ”Muhammed är en profet”. Till det andra säger man, att Muhammed är en bedragare, och det säger: ”Muhammed är en bedragare”. Vart och ett av dessa båda barn skulle ha sagt som det andra säger, om de bytt födelseorter. … När ett barn säger, att det ror på gud, tror det inte på gud, utan på Pär eller Pål, som sagt det, att det finnes något som kallas gud…”

Raderna, citatet ovanför uttalades i boken Emilé del ett, där sjuttonhundratals upplysaren behnadlar ämnet uppfostring. Tycker detta kunde vara ett inlägg i en debatt om religioners auktoritet, att från födseln bilda människor att tänka inom ett visst paradigm innan de själva kan ta ställning i frågan.

Politiska fixpunkter

Ragnarsson Andreas — Mon, 03 Aug 2009 18:19:41 +0000

Under en lång tid har jag sett mig som en arbetare, någon oföränderlig person inlemmad i produktionsprocesens minst lönande och statusfyllda roll lista. Någon som varje skift start tog på sig en uniform av blåa och röda kläder i grov textil som skyddade illa mot det allergi framkallande kromet i skärvärskornas bassänger. Fabriken jag arbetade på låg i den mellan stora kommunens största stads mellersta delar. Jag joggade ofta då, mitt mål var att springa ett marathon jag senare gjorde i en ngt större stad, Berlin. Men utanför fabriken, då jag sprang förbi den var luften tung av oljestinkande, och rostluktande partiklar. Ni kan tänka er lukten därinne, men man kände den inte längre när man arbetat ett halvt pass, bara skarpheten var kvar, bet sig fast i munnen och näsan. Som en krokodil i sitt byte, arrrggh hugg!
Finns det olika samhällsklasser idag? På universitetet frågade den socialdemokratiske föreläsaren oss det ideligen, som ett mantra en buddhistisk munk sjöng, eller en propaganda maskin spyr ut över en samling medborgare. Jag tror inte det finns adel längre, men vad är vårt kngahus om inte en samling människor som från födeln har rättigheter och privilegier som inga andra barn har i detta land. Prästerna då? Finns det ett präst stånd? Då jag besökte en gudstjänst i Jönköping för ett tag sedan verkade det så, om man ser den makt som präster kan ha över folk. Vid en gudstjänst är det ju bara den som talar, ingen annan, vi sitter där tysta utan att kunna diskutera det som sägs. Bönderna är väl inte såmycket bönder längre, tv gör sina försök att romantisera lantbruket, och det är säkert romantiskt, men det känns ensamt att sitta i en traktor och dra en plog över åker hela hösten och våren. Bönder, men är de inte en sorts maskinoperatörer idag? Med mjölkmaskiner, matrobotar och pastöriseringsmaskiner i ladugårdarna. Ladugårdar som mer liknar fabriker än en ”lada”.
Borgarna, medklassen tänker jag stilla, den stora fåran i den kapitalistiska ekonomin. Arbetar hårt får bra betalt, och konsumerar varandras produkter.
Men om medelklass definieras utifrån sin ekonomi, spänner väl begreppet bönder över alla samhällsklasser, utom de rikaste kanske? Förresten bor inte Maud Olofssoon på en stor gård, då kanske hon varit/fortfarande är en bonde också?
Apropå känslan att tillhöra den ena eller andra politiska grupperingen, är min egen erfarenhet att den förändras. Och varför skulle den egentligen vara fast? Som att inte de politiska åsikterna hos enmänniska förändras med andra delar av människan. Eller är jagskyldig den ena eller den andra, för de eventuella fördelar jag fått i en proposition som blev lag gällande skattesänkning i min skatteklass? Är jag skyldig de som arbetade fram och fick igenom en lag, att rösta på dem nästa val, att se till att de har sina arbeten kvar fyra år till. Tror inte det! Jag vet att jag inte är det!! Ni fick min röst, och ett välbetalt arbete i fyra år en arbetserfarenhet som heter duga. Jag fick en fördel som kanske kan mäta sig med min prestation att gå och rösta, men fördelen jag kan dra av skattesänkningen, är inte beständig i en demokrati. Andra grupper kommer få fram en ny regering efter en tid, kanske jag t om är med och röstar fram den då. Ingen skall rösta på ett politiskt parti för att den känner skuld, inte jag i alla fall.
Undrar varför jag blev en så ingrodd ”arbetare”, jag visste det inte ens förrän jag gick i terapi under en depression. Då hade jag börjat studera på socionomprogrammet efter en tid på Komvux, när jag sa att jag studerade på socionomprogrammet gav terapeuten mig en annan blick. Då hon frågade vad jag tänkte arbeta med inom socialt arbete, skällde jag nästan fram att jag minsannn var en arbetare. Alla på olika nivåer i samhället kanske kan ses som arbetare, men den värdering och känsla du lägger i begreppet kan skilja sig mellan individer, det ligger nog en ocean emellan varje arbetare. När det kommer till vilken samhällsklass den ordnar sig till.
Det finns nog samhällsklasser, något yttre regenerer dem i oss.

Det första som du blir tillfrågad när du möter en annan människa på krogen, blir ju ofta vad man har för syselsättning, vart du bor. Statusfrågor! Vi placerar in varandra i fack, kan vi kalla dem klasser?