“Barnens, liksom många fullvuxnas tro är bara en geografisk fråga. Ska de belönas, för att de blivit födda i Rom och inte i Mekka? Till det ena barnet säger man, att Muhammed är en profet, och det söger efter “Muhammed är en profet”. Till det andra säger man, att Muhammed är en bedragare, och det säger: “Muhammed är en bedragare”. Vart och ett av dessa båda barn skulle ha sagt som det andra säger, om de bytt födelseorter. … När ett barn säger, att det ror på gud, tror det inte på gud, utan på Pär eller Pål, som sagt det, att det finnes något som kallas gud…”
  
   Raderna, citatet ovanför uttalades i boken Emilé del ett, där sjuttonhundratals upplysaren behnadlar ämnet uppfostring. Tycker detta kunde vara ett inlägg i en debatt om religioners auktoritet, att från födseln bilda människor att tänka inom ett visst paradigm innan de själva kan ta ställning i frågan.